Forna tiders nöjen skilde sig nog ganska mycket mot
nuvarande, om man tänker på att folk förr rörde sig inom endast några byar. På
1800-talet brukade det vara bjudningsbal i nå-gon gård då och då. Om somrarna
besökte ung-domarna fäbodvallarna på lördagseftermiddag-
arna
och stannade där till på måndag morgon. Vid färden upp mot vallarna brukade
ungdom-arna samlas i stora skaror och spelade fiol och gitarr (senare även
dragspel) och sjöng glada visor. Många gånger uppstod bråk och slags-mål mellan
pojkar från längre bort liggande byar.
Andra nöjen var att brottas och tävla om tunga lyft,
dra fingerkrok, bryta arm, springa ikapp, simma ikapp och i övrigt vara bäst
(imponera
på kvinnorna).
I början av 1900-talet började nykterhets-rörelsen
att anordna små fester och basarer med vad vi idag kallar små revyer med sång,
musik, danser, sketcher och lokala teaterupp-trädanden. Då uppfördes i många
socknar goodtemplarhus som finns kvar och är i bruk än i dag som
samlingslokaler.
Mel:
Sorgliga saker hända)
Sorgeliga saker hände
året nittonhundratolv
uti juni sköna månad
på ett nöjets furugolv.
Dansen gick om lördagskvällen
borti Kil’n på banan där,
mången flicka glatt sig
svängde
med den pojk som hon höll
kär.
Bland de andra dansa’ Ester,
piga ifrån Nansta by,
sjutton år hon hunnit fylla
ren och klar var hennes hy.
Hagström spelade så vacker,
”Gud mig hjälpe!” hördes
ropet
”Ack, om misskund blott jag
ber,
skottet sköt jag utav våda,
aldrig blir jag lycklig mer.”
”Ej jag visste att pistolen
med en kula laddad var,
att det som jag höll i handen
uppå bleka döden bar.!”
Tung var sorgen hos dem alla
Dansen slöts och strax därpå,
Banan revs för alla tider,
Ingen ville mer dit gå.
.
Ester emot vännen log,
dansade så glad och lycklig
aldrig kunde hon få nog.
Plötsligt small ett skott mot
banan
Ester träffades och föll
dödligt sårad ned mot golvet
handen hon mot bröstet höll.
Skyndsamt bars hon in i
stugan
hennes liv ej ännu flytt,
men det skulle likväl ändas
innan morgondagen grytt.
Så, go’ vänner, vet betänka
Att med kulor och med krut,
Alltför lätt det är i världen
Göra på en mänska slut.
/Skrivet till midsommarfesten
på Fränö 1987.
Torbjörn Nilsson, Harv
