USA-besök
Under hösten 1973 gjorde Hudiksvalls folkdanslag en
turné genom Mellanvästern i USA. Detta skedde genom kontakter som Sture Ureland
förmedlade till släktingar och vänner på olika ställen i staterna Illinois,
Kansas och Texas. Bl a besöktes svensk-orterna Bishop Hill och Lindsborg.
Stures syster, Ulla Franck, följde med folkdanslaget liksom några spel-män. I
början på juli 1974 gjorde ett folkdans-lag från Lindsborg i Kansas ett
motsvarande besök i Hälsingland, och värdar var huvudsak-ligen medlemmar i
Hudiksvalls folkdanslag. De medverkande var mestadels tonåringar som var elever
vid Bethany College i Lindsborg. Många
av dem hade föräldrar med på resan
och
ledare var Einar och Elisabeth Jaderborg. Flera av de äldre kunde tala svenska.
De yngre kunde åtminstone sjunga ”Tryggare kan ingen vare” på god svenska,
vilket de också gjorde i salen på Mon.
Som
ett av inslagen under Hälsingeturnén fick de nämligen besöka Francks
på
Mon. Där fick de smaka på strömming (sotare!) och potatis och lite annat smått
och gott, t ex köttbullar. Några spelmän hade bådats upp och det var liv och
rörelse på gården. Tyvärr regnade det, så den planerade uteserveringen fick
flyttas in.
En av deltagarna, Debbie
Bengtsson, kom året efter till Forsa och gick på folkhögskolans textillinje
Soldater i Hedsta
Det ålades varje hemman i byarna att
hålla jord, vedbrand och virke till byggnader, men arbetet fick de utföra
själva. Häst för körslor
fick
de låna av bönder mot dagsverken. Det brukade vara 2 dagar för en hästdag.
Soldaternas jord föll tillbaka på bönderna
när deras tjänstgöring upphörde, en del fri-köpte jorden. I Hedsta var
soldater, eller
knektar
som de kallades:
Hedsta
No 1: Anders Persson Ahl, torparson från Östanå i Ilsbo, från 1890 till
1920
Hedsta
No2:1 och Hedsta No 5: Johan Mörk, 1858-1911, Född i Rengsjö
Hedsta
No 3 och sub 3: Erik Olofsson Palm, 1839-1924, Soldat 1860-1924,
därefter sonen
Anders
Palm
1867-1942, korpral och bygg-mästare
Hedsta
No 4 och No 3: Erik Nilsson till 1693.
Daniel
Storm 1760-1825,
son till soldat Johan Fyhr i Lund. Deltog i 1788-1790 års krig mot Ryssland.
Till Norge 1808.
Hedsta
No 6 sub 6: korpral Malm till 1896.
Jöns
Eriksson, f
1680, soldat och bonde på Hedsta No 4 mellan 1695 och 1710.
Per
Johansson Bergman 1694-1732
.Zackarias
Andersson Dragman 1712-1755 från Köping, ryttare vid livregementet, bosatt
i Hedsta. Nils Andersson Tiger 1726-1758.
Anders
Jonsson Skytt
1728-1806, son till bonden Johan Ersson i Hedsta No 2.
Jonas
Skräck f
1753, son till soldat Jonas Jernberg i Bäck, död 1789 i Finska kriget.
Olof
Fast
1768-1843, son till Anders Jansson Skytt i Hedsta, soldat i Hedsta 1789-1811.
Erik
Wannberg
1816-1892, son till färjekarl Petter Wannberg, Färjebacken, Söderala,
trumslagare i Hedsta.
Johan
Lindberg,
regementsblåsare i Hedsta.
Soldater i Norrviksta:
Erik
Björk
1746-1769, son till soldat Jöns Bergman i Klångsta.
Jonas
Elf
1758-1834, son till soldat Olof Kongsman i Mickje, soldat och
klarinett-blåsare.
Anders
Falck
1770-11847, son till torparen Anders Andersson i Almunge, Stockholm.
Olof
Asp
1813-1874, son till soldat Olof From i Töfsäter.
Per
Palm
1795-1880, son till soldat Erik Fors i Klångsta. Soldat i Rumsta och
Norrviksta.
Erik Persson,
Hedsta
Käxbovallen
Käxbovallen är en av de yngsta vallarna i Forsa
socken. Den anlades 1739 och hette ock-så Nyvallen fram till omkring 1860, och
lär ha varit den vall som haft den största uppodlade arealen (ca 14,25 ha). Den
skall ha fått sitt namn av att omfattande och långvariga stri-digheter förekom
på 1700-talet (man käxa-de=tvistade om den) då man skulle definitivt bestämma
de olika hemmanens ägor inom vall-området. Namnet Käxbo tillkom i samband med
att den nuvarande Nyvallen grundades och ett nytt namn alltså behövdes. Den
skall som mest ha haft 14 ägare (omkring 1880).
Man boförde i början på juni, efter vår-bruket.
Först var korna ute hemma några da-gar. Från Norrgården i Hedsta gick man över
Strömbron – Medvik – Trogsta-skolan – ner vid Sundfors – över bron till Sjösjö
– genom Ofärne – Käxbo. Det anställdes en bopiga som skulle se till djuren,
göra smör, ost, koka mess-smör, göra långmjölk och på ledig tid sticka
strumpor. Genom vallen gick en fägata, som fäjsen låg i nära anslutning till.
När djuren kom till valen fick de gå och beta kring vallen en el-ler två dagar
för att göra sig hemmastadda. Då träffades bopigorna för att prata om
turord-ningen när korna skulle släppas på betet i sko-gen. De hade en bestämd
tid på morgonen som de skulle lösa djuren.
Man gick med korna åt olika håll olika da-gar, det
kallades ’gässler’. I Käxbo hade man
Hembysvägen,
Kullarne (ovanför Vikstastu-gan), Blacksåsvägen och Fari (upp genom Snettarne).
Ibland brukade man gåt ända till Svartsjön. Då var man borta över natten (det
var när det var svamptid). Så fortsatte som-maren med dessa rutiner, sköta
djuren, ysta ost, kärna smör och annat pyssel. Om kvällarna gick man till någon
stuga för att få en prat-stund. Då var det stickning eller att sy på nå-gon
duk.
De hemman som har andel i vallen är, från Hedsta fem
st: 3:3 (Klockars), 6:5 (Väs-tergården), 6:8 (Mon), 3:13 (Nygården),
2:1 (Norrgården); från Norrviksta ett: 1:1 (Skal-mans); från
Fränö tre: 1:7, (Heds), 3:9; från Rumsta ett: 4:1 (Jon Matts);
från Lund två: 1:28 (Höckens) och 9:1 (Jan-Jans). Av dessa har de
understrukna fortfarande stugor kvar, dessutom finns tre nyare fritidsstugor på
Käx-bovallen.
Nansta by hade och har fortfarande några åkrar utan
stugor i den södra delen av vallom-rådet. Stugorna hade de i Blacksås.
Själva vallområdet utgörs av en fyrkant i närmast
helt kvadratisk form om 600 x 600 m, således 160 har.
Utgående från varje hemmans andel inne på
vallområdet ligger också ett skogsskifte och i närheten ofta ytterligare ett
(vallskogen).
Avståndet
från byarna till Käxbo: Fränö 17 km, Hedsta 14 km, Lund 14 km,
Norrviksta 13,5 km och Rumsta 16,5 km.
Per
Franck, Hedsta
Forsa folkhögskola
1885 startade folkhögskolan i Bollnäs. Tanken på att
förlägga en skola också till Norr-hälsingland framfördes vid sekelskiftet av
kyr-koherde Lars Fredborg i Delsbo. Kyrkoherden i Ljusdal, B G Jonzon, hade
varit föreståndare för Bollnäs folkhögskola och hans son Israel kom att bli
Forsa folkhögskolas första rektor.
Våren 1908 bildades Norra Hälsinglands
folkhögskoleförening, med uppgift att ekono-miskt stödja den blivande
folkhögskolan. Ord-förande blev Gustaf Swärd.
Frågan var skolan skulle placeras hade länge
diskuterats. Att det blev Forsa berodde bland annat på de fördelaktiga villkor
som er-bjöds av kommunalstämman: det nybyggda skolhuset i Hedsta skulle fritt
få användas me-dan ett nytt skolhus uppfördes för att överläm-
nas
till folkhögskolan ’att af densamma fritt för framtiden ägas och brukas’.
Israel Jonzon var bara 23 år gammal då han fick föreståndartjänsten
hösten 1908. 1910 togs det nya skolhuset i bruk, lika stort som det vid Bollnäs
folkhögskola, med två klassrum samt en gymnastiksal, som tillsammans med det
större klassrummet kunde användas som samlingssal. På vinden fanns en
enrumslägen-het för vaktmästare eller städerska, i källaren vedbod och ett kök
för eventuellt elevhushåll och skolkök. Belysningen var fotogenlampor,
vatten
hämtades från en granngård och avlopp saknades. Man blev snart trångbodda och
be-
hövde
en tvättstuga, en tredje lärosal och vakt-
mästarbostad.
Redan 1911 stod den nya bygg-naden under tak. Där placerades också en en-
kel
telefonväxel, vars skötsel ingick i vaktmäs-tarhustruns bestyr
Israel
Jonzon blev därmed Forsas förste telefonstationsföreståndare, med från början
tre abonnenter.
Skolan blev snart mötesplats för kulturella
evenemang, bl a musikaftnar, samkväm, ama-törteater, folkdans, sista aprilfest…
Eleverna bodde till en början inackordera-de hos
bönder i närheten av skolan, i den mån de inte bodde hemma. Senare bodde de
också på Mon och Harv, innan det första elevhem-met, Västerbo kallat, byggdes
1945. Det andra elevhemmet, Österbo, tillkom 1956.Den nya rektorsbostaden vid
infarten till skolområdet togs i anspråk 1955 och innehöll då två lägen-heter
och en dubblett, medan matsalsbyggna-den stod klar 1959. Samtidigt revs
ladugården på Mon och lämnade plats för två lärarbostäder 1959-60. Under de
närmast följande åren byggdes de röda lärarvillorna längs södra sidan av
Monvägen och gamla Mon revs 1964. I maj 1973 invigdes det nya handikappanpassade
skolhuset och den gamla skolbyggnaden stod periodvis helt oanvänd fram till
våren 1993, då ett ökande antal kurser och elever gjorde det ekonomiskt möjligt
att renovera huset och åter ta det i besittning.
Torbjörn
Nilsson, Harv
Skarmyra by
En mindre historik om Skarmyra by, som är belägen
vid Långsjöns norra strand och vid 1800-talets början bestod av fem hemman:
Wästeräng nr 1, Söms sub 1, Wästergården 2, Dunners sub2, Östergården nr 3.
Något år in på 1800-talet delades Wäster-gården
mellan Söms och Dunners, varvid Söms gamla gård revs. Vid byaskiftet 1887
utflyttades Wästergården till södra delen av byn och fick då namnet Nygården.
Större delen av Dunners och Nygårdens jord blev då belä-gen i Ybäck vid sjön
Yarna. Wästeräng och Östergården fick då tillskiftat utjord på Storön i
Långsjön. Vidare fanns i byn tre torp, Rösts, Nordells och Österänge. Av dessa
var de två förstnämnda knekttorp, nu finns endast Rösts kvar, men är obebott.
österänges gamla bygg-nader är nedrivna men där är uppfört ett nytt
bostadshus.
Likaså fanns på 1800-talets början tre bostadshus, Borgs, Oppistuga och Per
Jan-sas. Det sista är nedrivet men de andra har rus-tats upp och är numera
moderna bostäder.
Det
kan nog sägas att Skarmyra by med säkerhet är en av de byar som har upplevat de
största förändringarna i Forsa socken på 1900-talet, beroende på att industrin
i socknen utöka-des och byns centrala läge kom att nyttjas för dess ändamål,
bostadsmark och annat som hör till ett industrisamhälle. Idag år 1990 finns i
byn 96 bostadshus, 1 missionshus, 1 katolsk kyrka med församlingshus, 1
barndaghem, ålderdomshem, industrianläggning, idrottsan-läggning samt
elljusspår för motion. Endast ett
Hemman,
Västanäng, kan numera räknas som jord- och skogsbruk.
Erik Nilsson
